Mössebergs östsluttning

Mössebergs östsluttning har mycket höga naturvärden som främst grundar sig på ädellövskogarna.

Området är tätortsnära och är en del av det viktigaste rekreationsområdet inom kommunen. En stor del av området ingår i EU:s ekologiska nätverk Natura 2000. Målet med detta område är att bevara och utveckla ett ädellövskogsrikt varierat område till huvuddelen etablerat i brantmiljö samt rikkärrsmiljöer och lokaler för guckusko.

Mössebergs sydöstvända branter och sluttningarna är klädda med lövskog. För många organismer har den sammanhängande, långsträckta lövskogen i branten runt berget ett högt naturvärde inte minst i funktion som spridningskorridor. Lövskogen är ädellövträdsdominerad med ett stort inslag av ask, alm, lönn, lind och ek. Du kan se att det finns många döda träd i sluttningen – det är på grund av almsjuka och askskottssjuka som tyvärr dödar träden. Ek och lönn kommer att bli vanligare i framtiden.

Triviala trädslag som asp och björk ökar som regel ju längre ned i sluttningen du kommer. Buskskiktet är ofta välutvecklat och består främst av hassel, måbär och skogstry. Inslag finns även av hagtorn, nypon och tibast.

Ett fältskikt som huvudsakligen består av örter finns framför allt i och nedanför bergets branter. På några platser är fältskiktet artrikt med lundväxter som blåsippa, vitsippa, trolldruva, skogsviol, hässlebrodd med mera.

Arten guckusko finns också inom området. Vid de riktigt branta delarna ovanför kurorten finns sällsynta kärlväxter som stenfrö och rutlåsbräken. Generellt brukar skogar kunna hysa en mängd mikromiljöer som också är gynnsamma för artrikedomen av kryptogamer. I detta område är det främst mikromiljöer som block och bergssidor som är väl representerade (medan exempelvis gamla träd och död ved är underrepresenterade).

Mörk baronmossa som lever på främst basiska bergarter, förekommer också ganska rikligt i området och är ett exempel på en art som gynnas av blockigheten här. Denna art som är något av en karaktärsart för Västergötlands platåberg är väldigt sällsynt i landet i övrigt. Att den mörka baronmossan finns i området över huvud taget och nu är spridd i större delen, visar att området haft kontinuitet av skuggig lövskogsmiljö.

Bergsplatån är fortfarande relativt öppen. Förutom öppna artrika betesmarker finns flera ytor med hävdgynnade arter, varav flera är sällsynta. Norra delen av platån är i huvudsak skogsklädd. Förutom ädellövdominerad skog och lite lövsumpskog finns ett mindre parti med planterad gran och några hyggen.