Niornas show i Floby – en kväll att minnas för livet

Varje vår förvandlas Flobys idrottshall till en plats full av musik, dans och glädje när niornas show går av stapeln. Det som började som ett skolprojekt har blivit en älskad tradition – ett lokalt evenemang med stort hjärta där elevernas kreativitet och hela samhällets stöd står i centrum.

Den 9 maj var det så dags – och förväntningarna var verkligen höga. Showen inleddes med en bakom-kulisserna-film som gav publiken en försmak av allt arbete som lagts ned. Idrottsläraren och eldsjälen bakom showen, Roger Lindberg, värmde upp publiken och stämningen med We Will Rock You av Queen, och det var tydligt att det här skulle bli något utöver det vanliga. Kvällens konferencierer, Luka och Liam, startade sedan showen med humor och energi – och skämtade glatt om Odensberg, något som fick hela hallen att skratta.

Ett dansnummer till Lambrettas I'm Losing My Mind följdes av en finstämd sångtolkning av Veronica Maggios 17 år. Därefter dök ett av kvällens mest minnesvärda inslag upp: Mr Bass. Luka introducerade honom med orden:

– Det går rykte om att en gammal rysk hunk, som har triceps med egna gymkort, är här.

På scen visades en video där elever tränade hårt – men fel – i ett gym, tills Mr Bass dök upp med sin magiska dryck: Bass Special. Plötsligt stormade eleverna in på scenen, iklädda dräkter med överdrivna muskler – ett inslag som väckte både skratt och jubel.

Därefter lyfte stämningen ytterligare när hela årskursen sjöng Händerna mot himlen av Petra Marklund och 800 grader av Ebba Grön.

I pausen fanns snacks, fotomöjligheter med Mr Bass och självklart – försäljning av drycken Bass Special, som egentligen var hallonsoda i ny design.

När showen fortsatte efter pausen konstaterade konferenciererna:

– Vi kanske inte har varit den lugnaste klassen, men här har ni oss i alla fall.

Det följdes av ett nummer där hela nian framförde Proud Mary i Tina Turners ikoniska version – känd för sin kraftfulla refräng "Rolling on the river."

– Såg ni killarna! utbrast Luka. – Vågade till och med dansa i glitterkjol.

Showen rullade vidare med spex, dans till Does Your Mother Know av ABBA – ett nummer med både attityd och glimt i ögat – och sånger tillägnade mentorerna.

En mer eller mindre oväntad gäst dök upp på scen i form av Börje Bapelsin – alias Magnus Athley – som framförde Jerry Williams-klassikern I Can Jive innan han berättade om KUMRIT-stipendiet (Kontant Utan Moms Rätt I Ficka) som ska tillägnas en elev som kanske inte stått längst fram, men som vågat ta nya steg och utvecklats.

Kvällen avrundades med ett luciatåg – goes wrong. På filmduken fick publiken först se ett traditionellt luciatåg, men snart spårade det ur: mindre bränder uppstod, någon svimmade, och allting föll isär. Strax därefter tågade hela det lätt svedda och kaospräglade luciatåget in på scenen till publikens skratt och applåder.

Efter det följde ett inslag med musik av Håkan Hellström och blommor till Roger Lindberg från tacksamma föräldrar. I slutet samlades alla nior på scen, och konferenciererna sammanfattade hela upplevelsen:

– Vad tar du med dig mest? frågade Luka.
– Odensberg! svarade Liam – till publikens skratt.

– Det vi egentligen vill säga med hela showen är att vi lever bara en gång och det är nu, avslutade Luka. Därefter fyllde hela nian idrottshallen med de välkända tonerna från Noice.

När sista tonen klingat ut och publiken reste sig för stående ovationer, var det tydligt att det här var mer än bara en show – det var ett varmt, roligt och storslaget farväl till tiden på Flobyskolan.

En glittrande tradition som engagerar hela samhället

Bakom den storslagna showen finns en tradition som vuxit fram under flera år – ett skolprojekt som förvandlats till ett av Flobys mest älskade kulturevenemang. Redan den 10 april samlades elever, föräldrar, lärare, samarbetspartners och lokalpress i Flobyskolans aula för att få en första försmak under en pressträff. Förväntan var stor – och med all rätt.

Det hela började för flera år sedan, när nya mål i läroplanen satte fokus på takt och rytm i idrottsundervisningen. Flobyskolans idrottslärare Roger Lindberg, själv gammal elev, såg chansen att skapa något större. Tillsammans med dåvarande musiklärare lade han grunden till det som idag är niornas show – ett kreativt och ämnesövergripande projekt som både utvecklar eleverna och knyter samman bygden.

Sedan dess har showen vuxit, både i omfattning och betydelse. Det som startade som ett inslag i undervisningen är numera en årlig höjdpunkt som samlar hela bygden kring niornas energi, skaparkraft och driv.

Det som gör niornas show så speciell är att det är just niorna själva som leder arbetet. Från idéer och manus till scenlösningar och framföranden – eleverna skapar allt. Men de står inte ensamma. Runt dem finns ett engagerat nätverk av lokala proffs, föräldrar och kulturaktörer som stöttar och vägleder.

Vilske Föräldraförening ger projektet ekonomisk grund och bidrar med allt från fika till egna insamlingar. Kulturstrateg Robert Coe från kultur- och fritidsförvaltningen, som också bidrar ekonomiskt till showen, understryker vikten av att unga får möta kultur på riktigt. Jam Pack, med rockprofilen Petter Lantz (tidigare Lambretta), vägleder niorna musikaliskt. Hanna Johansson från Lixha coachar dansnumren, och Willes Ljud & Ljus, under ledning av Wilhelm Elofsson, förvandlar idrottshallen med professionell bild-, ljud- och ljusteknik – samtidigt som eleverna får inblick i tekniken bakom. Lukas Thor Film & Foto bidrar med visuellt material – sketcher, A-traktor-klipp och animationer som förstärker upplevelsen.

Flera av de vuxna som medverkar har själva varit elever på Flobyskolan – vilket ger projektet extra lokal värme och stolthet.

Inför showen höll niorna innehållet hemligt, men de lovade att publiken skulle få se något utöver det vanliga – och det löftet höll de. Med egenskrivna texter, dansnummer, humor, drama och storslagen scenproduktion lyfte niorna fram både sin egen berättelse och gemenskapen i bygden. Teman som lokal stolthet, vänskap och förstås A-traktorer genomsyrade kvällen.

Men det starkaste budskapet handlade kanske ändå om vad unga kan åstadkomma när de får ta plats, ta ansvar – och när ett helt samhälle står bakom dem.

Nästa år är det åttornas tur och de var såklart på plats för att se årets show

- Det här var den bästa showen ever. Nu är det mycket att leva upp till men det ska bli superkul.