

Behoven ser olika ut, barnet/ungdomen kan behöva bo i ett familjehem för längre eller kortare tid. Andra gånger handlar det om att utöka barnets/ungdomens sociala nätverk för att ge det stöd som behövs och då kan det vara aktuellt med kontaktfamilj eller kontaktperson.
Det är lätt att hamna i ett ekorrhjul där känslan av att inte räcka till allt mer påverkar hur man mår. Till slut påverkar det även barnen. Därför är det är viktigt att ta itu med problemet innan det blir för stort.
Vad gör en kontaktfamilj?
En kontaktfamilj tar emot ett barn i sitt hem en eller ett par gånger i månaden. Barnets egen förälder är oftast ensamstående och har begränsad möjlighet till avlastning. När barnet kommer på besök gör man vanliga saker. Spännande utflykter är inte det viktigaste. Huvudsaken är att man tar sig tid med barnet. Det kan man göra vare sig man räfsar löv eller bygger en koja.
Alla sorters kontaktfamiljer behövs
Några önskar sig ett äldre par som kan ta på sig rollen som mor- eller farföräldrar. Andra föredrar att det finns jämnåriga barn i kontaktfamiljen. Behoven och önskemålen är många.
En kontaktfamilj behöver inte kunna erbjuda barnet ett eget rum. Det viktigaste är att barnet får vara som en i familjen och känna sig välkommet.
Man skall tänka på att ett kontaktbarn berör alla i familjen.
De egna barnen skall dela leksaker och uppmärksamhet med ännu en liten person. Även personer som mor- och farföräldrar, morbröder och fastrar kan komma att bli delaktiga beroende på den egna familjesituationen.
Vilka är barnen?
Barnen är som vilka barn som helst. Gemensamt för dem är att deras förälder är ensam i sin föräldraroll. Med få möjligheter till avlastning är det naturligt att känna sig villrådig. Till slut påverkar det även barnet. Det barnen behöver är fler vuxna som har tid med dem.
Tre, tio eller tretton år?
Om barnet är yngre än tre år försöker man hitta andra lösningar än en kontaktfamilj. I övrigt brukar man bevilja kontaktfamilj för barn upp till tolv år. Eftersom tonåringar håller på att frigöra sig från sina egna föräldrar, kan det vara svårt för dem att bygga upp en nära relation med annan familj. Därför får de oftast en kontaktperson i stället.
Hur blir man kontaktfamilj?
Första steget är ett personligt möte eller telefonsamtal med en socialsekreterare. Då får man information om vad ett kontaktfamiljsuppdrag innebär. Man kan också passa på att ställa frågor.
Socialsekreteraren är sedan skyldig att göra en utredning. Det görs som en trygghetsåtgärd för båda parter.
Det kan dröja en tid innan man får ett uppdrag. Det beror på att barnets och förälderns behov och förväntningar måste stämma överens med kontaktfamiljens.
När socialsekreterarna som gör utredningar har ett förslag kallas barnets förälder och den blivande kontaktfamiljen till ett möte med socialsekreteraren.
Därefter får alla känna efter i lugn och ro innan de svarar ja eller nej. Blir det gemensamma beslutet ett ja börjar barnet att inskolas. Hur man gör och hur lång tid det tar är individuellt och mycket beroende på barnets ålder.
Hur länge pågår uppdraget?
Ett barn bor hos sin kontaktfamilj en till två helger i månaden. Oftast innebär det att barnet kommer på fredag eftermiddag och åker hem på söndag kväll. Vanligast är att behovet av en kontaktfamilj varar ett par år.
De band som knyts under den tiden behöver inte klippas av bara för att man inte längre är barnets kontaktfamilj.
Var sjätte månad görs en omprövning. Då ser man efter om behovet av en kontaktfamilj finns kvar och att allt fungerar bra.
Arvode och omkostnad
När man bestämt sig för att bli kontaktfamilj åtar man sig ett uppdrag. Man blir inte anställd av socialtjänsten.
Till kontaktfamiljen utgår ett skattepliktigt arvode samt en omkostnadsersättning som skall täcka de utgifter som uppstår.
Att vara kontaktfamilj ger inga stora inkomster men det är heller ingen påfrestning för den egna ekonomin.
Gun Barrljung
gun.barrljung@falkoping.se
Carolina Johansson
carolina.johansson@falkoping.se
Besöksadress
Odengatan 22
521 81 Falköping
om familjehem och kontaktfamilj 
