Myrar

Grön äng omgärdad av skog

Myrmarkerna kan indelas i mossar och kärr. Mossen påverkas inte av fastmarksvatten och har en torftig flora. I fältskiktet dominerar tuvull och olika slag av ris. I övrigt märks tuvsäv, vitag, myrsälting, hjortron och sileshår. I mossarna kan man urskilja olika stadier från den nästan trädlösa välvda mossen till den nästan helt trädbevuxna skogsmossen.

Kärren inom Falköpings kommun är starkt varierande beroende på det skiftande geologiska underlaget. Utanför kambrosilurområdet är fattigkärren vanligast. Naturreservatet Alebäckakärret och Trinnefloge är några av de fattigkärr som hyser stora botaniska värden.

Kärren på diabasplatåerna är mest av typen mesotrofa kärr. Där källvatten bryter fram ur kambrosiluren uppstår extremrikkärr. Typiska extremrikkärrsarter i fältskiktet är axag, gräsull, näbbstarr, ängs- och vaxnycklar, brudsporre, flugblomster, kärr- och skogsknipprot, honungsblomster, slåtterblomma, rosettjungfrulin och majviva.

Av särskilt intresse är Dalamyrarna med bland annat gotlandsag, Skogastorpskärret med bland annat luktsporre, Jättenekärret på Mösseberg, Sjöängen med bland annat blåsäv, myrbäcka och sumparv samt kärren vid Fårdala och Mularp på Gerumsberget.