Två resor - konstutställning

Att resa utan att återvända innebär att anpassa sig, etablera en relation och gestalta sin närvaro på den nya platsen, oavsett om du kommer från krigets Irak eller Stockholm. Två resor handlar om den mänskliga existensen, livets resa, kriget som lämnat spår och att finna en ny hembygd.

 

En konstutställning med Mats Svensson, Skövde, grafik och Kareem Sadoon, Göteborg, blandteknik.

Utställningen visades under perioden 25/9 - 23/10.
Vernissage 25/9
Mats med vänner underhöll under Konstnatten 30/9 och 1/10.

Ett samarrangemang med Falbygdens konstförening.

Om den skapande processen
Mats Svensson

 

I gränslandet

Vad är verklighet? Vad är fantasi? Vad är verklighetsflykt?
Vad är sant? Vad är osant, påhittat, diktat, överdrivet, gripet ur luften, drömt? I det dagliga livet är det praktiskt att veta eller tro sig veta vad som är vad. Men i konstens värld gäller andra regler. Där utvidgas och tänjs den normala verklighetsuppfattningens gränser.

Att gestalta en upplevelse, en dröm, en vision genom ett medium - i mitt fall koppargrafikens - är en resa vars slutliga destination är osäker. Jag ger mig av i en riktning, följer en känsla, även om det exakta målet ofta är vagt. Förhoppningen är att jag kommer fram, men jag vet inte vart, hur eller när. Och just detta är själva meningen med skapandet eller gestaltandet. Processen är fylld av öppningar, återvändsgränder och hållplatser där man kan stanna och begrunda. Ibland går man vilse, vilket leder en in på andra vägar än de man först trodde skulle leda till målet. När och om jag hittar dit känner jag en lättnad; jag kom fram ännu en gång. Men ett vemod smyger sig ändå på.

Resan är över för den här gången. Varje bild är en ny process, ett nytt äventyr, en ny resa.

 

Att flytta...
Kareem Sadoon

 

Att flytta från en plats till en annan, innebär det att man blir avskuren från hela sin historia, från sina relationer? Är de idéer och koncept som man delar med andra människor borta?

Begreppet hemland är inte längre knutet till marken där jag går utan mer till allt det jag har upplevt som rör min existens, mitt tidigare liv, mitt minne och det som är gemensamt med andra människor. Hemland är den plats som ger mig tillräckligt med trygghet och frihet. Trots det kan jag inte glömma bort de minnen jag har från Bagdad. De kommer upp i mina konstverk i olika former med nya verktyg och utryck i den svenska miljön. De kännetecknas av skarp tydlighet.

­Man försöker etablera en annan närvaro än den som var. Eftersom den nya platsen har annat som man bör ha gemensamt, med människor som är annorlunda. Detta kräver en stor insats, att kunna skapa, att underlätta möjligheten att kommunicera.

År 2002 kom jag till Sverige och då hade jag fullt upp med idéer, koncept och etiketter som handlade om det tekniska konstarbetet och funktion av produktionen. Livet här har ett annat system och det ger allt som man kan dra nytta av. Jag blev upptagen av att komma underfund med hur man kommunicerar med betraktaren, i synnerhet genom att de tecken jag använder i mina målningar kanske inte kan ge samma betydelse som där jag kom ifrån. Till slut anpassade jag mig till den nya platsen, så att jag i min konst tar upp frågor som rör den mänskliga existensen. Begreppen frihet och mänskliga rättigheter blev centrala för mig. Jag kunde nu använda tecken som närmar sig den nya betraktarens förståelse mer och uppmanar honom att närma sig dem och interagera i dem.

Den svenska miljön påverkade mitt konstarbete mycket under åren 2004-2007 då tog jag upp staden och dess rörliga människor och gatuskyltar. Jag arbetade då en hel del med en serie verk som presenteras i Sverige och internationellt under namnet Rester av minnen, som fortfarande i sin helhet är en produkt av de krig som jag upplevt. Det krigen har lämnat som spår kan inte glömmas för att de tillhör en hotad mänsklig närvaro och dess existens och kultur.

I mitt konstarbete tar jag upp det som krigen lämnat efter sig såsom effekter på strukturen av kulturen och samhället i Irak. Detta tema har jag ständigt återkommit till i nya uttrycksarter som t.ex. installationer, vilket jag inte hade gjort tidigare och säkert blev jag inspirerad av den nya miljön. I de flesta av mina konstverk kunde man nu märka, en ny blandning av många konstarter t.ex. skulptur, grafik, måleri, monotype, installationer och skrivande.