Museets historia

När Falbygdens hembygds- och fornminnesförening bildades 1921 var insamlingsverksamheten på topp, vilket snart resulterade i stora samlingar av föremål från stenålder fram till tidigt 1900-tal.
 
Detta väckte frågan om lämpliga lokaler, både för förvaring och utställningar. Innan det nya museet invigdes 1961 förvarades samlingarna utspridda i olika lokaler. Utställningar ordnades först på gamla brandstationens vind vid Landbogatan och senare i församlings-hemmets källare.
 
1931 påbörjades arbetet att samla in pengar till en ny museibyggnad. En museibyggnadsförening bildades och tomten där Medborgarhuset nu ligger utsågs som byggplats. Men planerna ändrades då det bland annat fanns svårigheter med byggnadstillståndet. Museibyggnads-föreningen beslöt då att istället förlägga museet till Planterings-förbundets park (Plantis). Byggnationen som hade dragit ut på tiden kom äntligen igång 1959.
Gamla brandstationen vid Landsbogatan

Gamla brandstationen vid Landsbogatan

Någon chef på museet tillsattes inte förrän 1965 då Nils-Erik Beerståhl tillträdde tjänsten som museiintendent. Arbetsuppgifterna hade dessförinnan fördelats på museets vaktmästare John Liedholm samt fornminnesföreningens arbetsutskott och föreningens ordförande Einar Magnusson. Huvudman för museet var från museets öppnande Falbygdens hembygds- och fornminnesförening. Ett avtal skrevs 1966 där  Falköpings kommun åtog sig ansvaret för samlingarna och verksamheten på 50 år. Idag är museet helt och hållet kommunalt och lyder under Kultur- och fritidsnämnden i Falköpings kommun.
 
Basutställningen placerades på övre våningen medan tillfälliga utställningar och program tog plats på entréplanet. Den nuvarande basutställningen Forntid på Falbygden invigdes 1994 medan den andra delen ...och tusen år till stod klar år 2000. I källaren finns en gammal handelsbod och plats för små tillfälliga utställningar. I museibyggnaden finns även dokument- och fotoarkiv, referensbibliotek och personal-utrymmen.