Naturreservat är den mest använda skyddsformen. Naturreservat kan bildas i syfte att:
Skyddsbestämmelserna "skräddarsys" för varje reservat och skiftar starkt från fall till fall beroende på vilka motiv som ligger bakom reservatsbildningen. I vissa reservat är all ekonomisk markanvändning förbjuden, men i en del reservat som främst avsatts till förmån för friluftslivet kan exempelvis jord- och skogsbruk tillåtas fortgå i normal omfattning. Beslut om naturreservat får tas av länsstyrelsen och kommunerna.
Naturminnen kan utgöras dels av enskilda föremål såsom flyttblock, jättegrytor eller gamla och storvuxna träd, dels av mycket små områden med intressanta naturföreteelser. De skyddas efter beslut av länsstyrelsen.
Djur- och växtskyddsområden kan avsättas för att skydda sällsynta eller störningskänsliga djur- eller växtarter. Inom sådana områden kan rätten till jakt, fiske och tillträde begränsas, men i övrigt råder inga inskränkningar av rätten att bruka mark eller vatten.
Biotopskyddsområde är ett mindre (upptill 5 hektar) mark- eller vattenområde som utgör livsmiljö för hotade djur- och växtarter. I biotopskyddsområdet får inte bedrivas verksamhet eller vidtas åtgärder som kan skada naturmiljön. Beslut om biotopskyddsområde får tas av regeringen, skogvårdsstyrelsen och länsstyrelsen. Ett generellt skydd finns för vissa livsmiljöer som alléer, pilevallar, stenmurar, odlingsrösen, åkerholmar samt källor med omgivande våtmark i jordbruksmark.
Natura 2000
Natura 2000 är ett nätverk av särskilt värdefulla naturområden inom EU. Syftet är att värna om vissa naturtyper och arter onaturtyperch deras livsmiljöer som EU-länderna har kommit överens om och som är av gemensamt intresse. Skapandet av Natura 2000 är unionens bidrag till förverkligandet av konventionen om biologisk mångfald. Natura 2000 har tillkommit med stöd av EG:s art- och habitatdirektiv (pSCI) och fågeldirektivet (SPA).